Vi lever som i skuggan utav livet
Vi lever som i skuggan utav livet,
som undan från dess fulla verklighet.
Det är som någonstans lag övergivet
dess rätta land, varom vi inte vet.
Det är som något oss i skymning sänkte,
som bodde vi vid stora höjders fot
men de oss inte någon glädje skänkte,
blott fyllde oss med djupa skuggors hot.
Med blicken skum som i ett skymningsrike
och drömmars skräck och drift av feber het
vi lever – fastän vi är ljusets like –
i skuggan utav livets mäktighet.
Dess ljusa höjder, strålande och klara,
dess lugna sluttningar mot djupen ned
och stjärnestigen till det underbara
– allt som var verklighet oss undan gled.
We live as if existing in life’s shadow
We live as if existing in life’s shadow,
outside what is its full reality.
It is as if elsewhere, not lying fallow,
its true land lay, unknown to you and me.
As if we were let down into some twilight,
as if we lived below some soaring heights
but they no joy in store held that seemed forthright,
just filled us with deep shadows’ threats and fright.
With gloomy looks as in a realm of gloaming
and dreams’ alarm and fever’s hot distress
we live – although life’s equals – always roaming,
o’ershadowed by life’s total powerfulness.
Its radiant heights, so crystal-clear and gleaming,
its depths below to which calm slopes would glide
and starry path to wonders full of meaning –
all this reality past us would slide.
No comments:
Post a Comment