Så skimrande var aldrig havet
Och stranden aldrig så befriande
Fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra
Och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
Som när du gick vid min sida
Mot solnedgången, aftonen den underbara
Då dina lockar dolde mig för världen
Medan du dränkte alla mina sorger
Älskling
I din första kyss
The sea had never known such shimmer
The shore had never made one free as now
Fields and trees and meadows never had been so lovely
And flowers never so full of fragrancy
As when you walked close beside me
Towards the sunset, evening in its total splendour
When all your tresses hid me from world’s gazing
While you were busy drowning all my sorrows
Dearest
In this your first kiss.
I've always loved this song. Listen to Sven-Bertil Taube sing it here
No comments:
Post a Comment