ADAGIO
Vattnet rörs och vinden spelar,
vind och vatten ta varann.
Bakom skogens glesa dungar
gula rågen gungar
av och an.
Del är bara du som felar.
Hjärtat saktar sina slag.
Jag hör svag musik som spelar
mig till sömns i dag.
Molnen glida lätt som vita
svanar över himlens sjö,
men de tiga där de fara,
svanar sjunga bara
när de dö.
Ont och tungt har jag fått slita,
det är tungt på tiggarstig.
Jag vill fara med de vita
svanarna till dig.
ADAGIO
Rippled water, wind that’s playing –
wind and water meet again.
And, beyond thin copses’ waver,
yellow rye crops quaver
now and then.
With you absent, my heart’s straying,
its beat slows and fades away.
I hear music faintly playing
me to sleep today.
Light white swans, the clouds are gliding
gently over seas on high,
but are silent, onward winging,
only start their singing
when they die.
I have toiled, been met with chiding,
harsh my life, its chances few.
I’d be winging with white gliding
swans away to you.
No comments:
Post a Comment