En landstrykares morgonsång till solen
Sol, har du redan stigit över tjärnen och heden?
Skrattar du redan bredmunt med ditt ansikte gula?
Kom nu, så får du lysa på slafsande trasor,
fattiga äro barnen dina, magra och fula.
Sol, vill du höra visor om isen och natten,
vägarna äro hårda och stängda äro husen.
Nattrampet är jag trött av, och morgonen är min plåga.
Sol, dina små prinsessor äro rädda för busen.
Sol, varför är du vass som en rispande skära,
finns intet moln du kan smyga bakom?
Säj, varför kommer ljuset så oförskämt nära?
Tar du dock kanske trasor för blad och blom?
Sol, jag är nog en blomma, en vandrande blomma,
gifthus det har jag också, bakom trasiga blad.
Lys mig på mina vägar - du är dock min moder!
Död och brott blommar i ditt bländande bad.
Stackare mig som blott har dig till moder!
Sol, du som föder tusen små stinkande liv!
Sol, du är blott en måne på hemlösas vägar!
Sol, för de syndsvarta är du skarp som en kniv!
Sol, jag är full av hädelse, skynda dig, göm dig!
Skälvande må jag krypa ihop här i skuggan och gråta,
sol, om du är min moder, gå undan och glöm mig,
sol, vill du inte torka mig - kinderna äro våta!
A vagabond’s morning song to the sun
Sun, are you up already over small lakes and heathland?
Laughing broad-mouthed already with your face that’s so yellow?
Come now, it’s time to shine on some old rags and tatters,
poor as church mice your children all are, skinny and sallow.
Sun, will you hear some songs about ice, about nighttime,
hard are all the roads then and houses locked and shuttered.
Traipsing at night I’m tired of, and morning hours are my torment.
Sun, all your small princesses fear some mischief unuttered.
Sun, why is it you’re sharp as a deep-scoring sickle,
isn’t there a cloud you can sneak round behind?
Say, why does all your light come so shamelessly near one?
Do you take rags for petals and leaves – are you blind?
Sun, maybe I’m a flower, a flower that just wanders,
though with a poison capsule behind ragged leaves.
Light up the paths before me - you know you’re my mother!
Death and crime flourish in bright light that deceives.
Poor wretch am I with only you for a mother!
Sun, you breed a thousandfold small stinking lives!
Sun, you are but a moon on the paths of the homeless!
Sun, for those black with sin you’re as keen-edged as knives!
Sun, I am full of blasphemy, hide yourself quickly!
Quaking, I have to hide here in shadows while weeping,
sun, if you are my mother, go elsewhere, forget me,
sun, won’t you dry the tears that down cheeks here are seeping!
No comments:
Post a Comment