Till förruttnelsen
Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar -- på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng -- med nejlikor våren
skall henne beså.
Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,
förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
i aska mitt brinnande hjärta.
Rik är du, o flicka! -- i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
därnere hos dig.
Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,
och gröna gardiner oss dölja.
När stormarna ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
i gyllene ro.
To putrefaction
Make haste, putrefaction, oh much beloved bride,
prepare for our imminent session!
Cast off by the world and by God cast aside,
You are my sole hope and possession.
Quick, deck out our chamber –– on crepe-adorned bier
the deep-sighing lover draws near to your room.
Quick, get the bed ready –– Spring carnations here
will later make bloom.
My languishing body your lap let enfold,
Your arms cause my pain to expire!
To worms dissolve thoughts and emotions now cold,
To ashes reduce my heart’s fire.
You’re rich, lovely maiden! –– you give when you marry
as dowry the great verdant earth that I view.
I suffer up here, but will thrive when you bury
me down there with you.
To this quite enchanting yet nauseous feast
are friends of the bride in black vesture.
Our wedding song’s tolled by great bells without cease,
Green drapes hide our every small gesture.
While storms all the world’s mighty oceans encumber,
while horrors the blood-spattered earth wrench and wrest,
while endless feuds rage, we will yet gently slumber
in sweet golden rest.
No comments:
Post a Comment