Another poem by Pär Lagerkvist

Det blir vackert där du går

Det blir vackert där du går

marken, stigen,

stranden som du följer,

allt tycks ljusna, glädjas,

allt som ser dig.

Kan väl jorden glädjas

för att någon stiger på den,

trampar på den,

en som den älskar?

Fråga inte mig.

Jag ser blott skenet,

hur det dröjer kring dig,

svävar över marken,

som om jorden log.

Stig på den,

som gläds att se dig lycklig.

Blott inte hårt,

som om du visste

att du var älskad.

There is beauty in your wake

There is beauty in your wake,

field and pathway,

sea-shore that you follow –

all grows light, rejoices,

all that sees you.

Can the earth rejoice then

just at someone walking on her

stepping on her,

one she loves dearly?

Do not ask me. All

I see’s the glowing,

how it lingers round you,

floats above the field as

if the whole earth smiled.

Walk on her,

your happiness delights her.

Though not too hard,

as if you knew now

that love enfolds you.