AVE VERUM CORPUS
Ingen har skrivit denna musik.
Den låg och väntade, mogen,
tills någon löste den milt och lätt
ur klarhetens öppna sköte.
Det skedde i dödens närhet,
där namnen har mist sin mening.
Så blev den en sång av ingen,
ett sus av Guds andning i rymden,
ett saligt tonande vittnesbörd
om vår andra och sanna oskuld.
Trösta dig, hjärta, när sådan sång
kan stiga ur jordens grottor.
Må änglarna sjunga den för oss,
in mortis examine.
(Köchel 618)
AVE VERUM CORPUS
No one has composed this music.
It lay waiting, fully ripe,
until someone, gently and lightly,
eased it from clarity’s open lap.
This took place on the verge of death,
where names have lost their meaning.
It was then sung by no one,
a sigh of God’s breathing in space,
a blissfully sounding testimony
to our other and true innocence.
Be comforted, heart, when such a song
can ascend from earth’s caverns.
May the angels sing it for us,
in mortis examine.
(Köchel 618)
No comments:
Post a Comment