Qwinnokönetz
Oskrymtade Tårar
Fälte öfwer
Den fordom ÄDLE och WÄLBORNE/
Fru MARJA Hiärne/
Som i sine bäste och liufweste år/igenom den timmeliga
Döden blef hädanryckt/ den 11. Decemb. Anno 1690.
Döden som sig föresatt
Til sit tysta tilhåld föra/
Hwad hans faslig långa natt
En gång måtte hyglig göra/
Sökte nogast hwar han trodde
Någon utwald fägring bodde.
Länge stod han utan hopp/
Om han nånsin skulle finna
Så fulkomlig menskio kropp/
Som förmåtte öfwerwinna/
Alt hwad kulit mörkt och öde
Fins i sälskap med de döde.
Men omsider lät han se/
At hans anslag ikke fela/
Ödetz stränga Systrar tre
Hjulpe til at särskilt dela/
Hwad til werldens lust och fägnat
Himlen/deiligt sammanägnat.
Sielf naturen/ grämer sig/
Som sit skönhetz mönster/ miste/
Och dit kön som genom dig/
Skönste/ sig behaglig wiste.
The unfeigned tears
of the female sex
Shed over
The late NOBLE and WELL-BORN/
Mistress MARJA Hiärne/
Who in her very prime/was wrested from this life
by temporal Death/ on 11 December Anno 1690.
Death who had made up his mind
For his silent haunt to capture/
What his endless night unkind
Might provide with some small rapture/
Sought with care where for the telling
Some fair beauty might be dwelling.
Long he stood with hope forlorn/
That he ever would discover
Human flesh so pure in form/
It could fully triumph over/
All that’s dreary dark down-hearted
In the realm of those departed.
But he finally could see/
For his plot success awaiting/
When austere Fate’s sisters three
Helped him now in extricating/
What for earthly joy and pleasure
Heaven/had composed at leisure.
Even nature/ grieves you too/
Mourns her beauty’s template’s passing/
As your sex does which through you/
Prized its beauty all-surpassing.
No comments:
Post a Comment