Bo Bergman: 'Månsken på Strömmen'

Strömmen från Södra Bergen

 

Månsken på Strömmen

 

Som klippt i sotat papper står södra bergens kontur,

och Strömmen rullar med svarta virvlar längs kajens mur.

 

Men över virvlarna spänner månen sin blanka stråt,

och mitt i det blanka gungar en fiskare i en båt.

 

Nu vevar han upp sitt sänke. Låt se vad han får i kväll.

Det lyser i nätets maskor som idel glimmande fjäll.

 

Men det är bara vatten, som glittrar och rinner bort.

Han fiskar månsken och sjunger och ror sin väg inom kort.

 

Poet, vad har du fiskat i kväll, i den strida ström?

En bubbla. En månskensdroppe. En snabbt förrunnen dröm.

 

 

Moonlight on Strömmen

 

A sooted paper cutout seem Södra Bergen’s clear lines,

and Strömmen with coal-black eddies flows past the quay’s confines.

 

Above the eddies the moon though trails out its gleaming coat,

and at this gleaming’s centre rocks a fisherman in a boat.

 

He starts to reel in his sinker. Let’s see what he’s caught tonight.

The mesh of his net seems brimful of scales that glimmer with light.

 

But it is merely water that glitters and runs away.

He fishes moonlight while singing and soon will be on his way.

 

What, poet, has your catch been in tonight’s fast-whirling stream?

A bubble. A drop of moonlight. A swift-dissipating dream.