MARIONETTERNA
Det sitter en herre i himlens sal,
och till hans åldriga händer
gå knippen av trådar i tusental
från vart människoliv han tänder.
Han samlar dem alla, och rycker han till,
så niga och bocka vi som han vill
och göra så lustiga piruetter,
vi stackars marionetter.
Vi äta och dricka och älska och slåss
och dö och stoppas i jorden.
Vi bära den lysande tankens bloss,
vi äro så stora i orden.
I härlighet leva vi och i skam,
men allt som går under och allt som går fram
och allt som vår lycka och ofärd bådar
är bara ryck i trådar.
Du åldrige herre i himlens sal,
när ska du tröttna omsider?
Se dansen på dockornas karneval
är sig lik i alla tider.
Ett ryck på tråden - och allting tar slut
och människorsläktet får sova ut,
och sorgen och ondskan vila sig båda
i din stora leksakslåda.
THE MARIONETTES
A master and lord sits in heaven’s hall
and up to hands age has blighted
a skein goes of thousands of strings in all
from each human life he’s ignited.
He joins them together, and if he should jerk,
we bow and we curtsey at his every quirk
and do pirouettes so amusing,
poor marionettes of his choosing.
We eat and we drink and we love and we fight
and die and to earth are committed.
We carry the torch of our thought so bright,
and deem our words strong and quick-witted.
We live in great splendour as also in shame
but all that goes under or may lead to fame
and all that can augur good fortune or ruin
is jerks on strings and his doing.
You ancient old lord up in heaven’s hall,
when will you finally tire?
The carnival’s puppet dance spring or fall
displays the same lack of desire.
A jerk on the string – and everything’s gone
and all humankind can sleep on and on
and sorrow and evil rest from endeavour
in your great toy-box for ever.
No comments:
Post a Comment