A Vanitas poem by the Swedish poet Nils Ferlin

Fåfänglighet

Jag har klättrat på önskningens stege,

jag har klättrat så långt att jag vet

att den stegen är hög som en himmel

och djup som en evighet ...

Och mänskor ha gått på den stegen

i tusen och tusen år –

och ingen har visat dem vägen

var stegen står ...

Men alla som tvinga dess pinnar

de springa på glödande kol,

och aldrig i levande livet

de nå sitt mål ...

Jag har klättrat på önskningens stege,

jag har gått ett par fjät - så jag vet

att den stegen är hög som en himmel

och allt är fåfänglighet

Vanity

On the ladder of human desire

I have climbed up so far that I know

it’s as high as the heavens and higher

and deeper than deep below ...

And people have have busily climbed there

for thousands and thousands of years –

and no one has helped them to find where

it upward rears ...

But all who its rungs would endeavour

they leap as on hot glowing coals

and here in this life they will never

attain their goals.

On the ladder of human desire

I have climbed a few steps – so I know

it’s as high as the heavens and higher

and vanity’s all there’s to show.