Vid en poets grav
Mörker drack han
Mörker och tystnad
Ur tystnaden hördes
Dödsurets svaga knäppande
Han andades lugnt
Och såg sig befriad till slut
från plågan att vara en annan
Och fri till slut,
fri att vara ingen och alla
At a poet’s grave
He drank darkness
Darkness and silence
From the silence the faint clicking
of the death-watch could be heard
He breathed calmly
And finally saw himself freed
from the torment of being someone else
And finally free,
free to be no one and everyone
No comments:
Post a Comment