Wir
schreiten auf und ab im reichen flitter
Wir schreiten auf und ab im reichen flitter
Des buchenganges beinah bis zum tore
Und sehen aussen in dem feld vom gitter
Den mandelbaum zum zweitenmal im flore.
Wir suchen nach den schattenfreien bänken
Dort wo uns niemals fremde stimmen
scheuchten ·
In träumen unsre arme sich verschränken ·
Wir laben uns am langen milden leuchten
Wir fühlen dankbar wie zu leisem brausen
Von wipfeln strahlenspuren auf uns tropfen
Und blicken nur und horchen wenn in pausen
Die reifen früchte an den boden klopfen.
In
beech-tree avenue’s rich tinselled light
In beech-tree avenue’s rich tinselled light
We stroll until we almost reach the gate
Through railings in the field outside we sight
The almond tree in second blossom’s spate.
We search for benches where no shadows lie
There where strange voices never drive away
·
In dreams our arms embrace as time goes by
·
We drink our fill of each mild-gleaming ray
Feel gratefully how sunlight-traces here
Drip down on us to tree-tops’ soughing
sound
And only gaze and listen when we hear
The ripe fruits’ gentle knocking on the
ground.
Vi vandra upp och ned den gamla bokallen
Vi vandra upp
och ned den gamla bokallen.
Septemberglansen
varm i gyllne rikedom
dess kronor
lyser milt, och ifrån gångens grindar
se vi för andra
gång vårt mandelträd i blom.
Och bänken är
där, fri från skugga står den mitt i
det vita ljuset,
runt omkring är trädens brus,
och våg på våg
går sakta skridande förbi oss
och söver in
oss ljuvt i sina rytmers sus.
Vi sitta lyssnande
och slutna tätt tillsamman
och sjunka sakta
ned i denna klangvågs svall
och väckas endast
när i vindens paus och saktning
mot marken dämpat
slår den mogna fruktens fall.
No comments:
Post a Comment