Nu öppnar nattglim sin krona
Nu öppnar nattglim sin krona
i åkrarnas yviga korn,
och älgtjuren söker den hona
han vann med sitt stridbara horn,
nu teckna slåtterblomma
och glimtande ögontröst
den skymningsväg jag vill komma
som förr till min älskades bröst.
Högt ropar knarren, min sträva
men eldiga näktergal,
och månjungfrun tömmer sin stäva
i purpurn från dagens pokal.
Jag stiger mot vreten, som rundar
behagligt sin slumrande barm.
Då kommer ur dalar och lundar
min älskade lidelsevarm.
På hösläden lägret jag reder
av jungfru Marie halm.
Där vill jag hos dig sjunka neder
i hässjornas ångande kvalm —
en jordson, stark och härdig
fast ljuvligt berusad och matt,
din rika kärlek värdig,
mörkögda Augustinatt.
Night-flowering catchfly unfolds now
Night-flowering catchfly unfolds now
in fields full of dense, bristling corn,
the bull elk is seeking the young cow
he won with his combative horn,
grass of Parnassus and eyebright
both sparkle and prick out the best
path to take in the dwindling twilight
once more to my love’s yearning breast.
The crake’s raucous call starts its thrashing,
my fiery but harsh nightingale,
and into day’s purple lees flashing
the moon maiden empties her pail.
I climb up the knoll that is rounding
and settling its slumbering form.
From vales and groves then I see coming
my love by her passion made warm.
I start to get ready the hay-sled,
lay best lady’s bedstraw in reams.
Beside you I’ll sink on this hay-bed,
midst drying racks’ sickening steam –
a son of the earth, strong and sturdy
deliciously drunk though and tired,
of your richest love truly worthy,
you August night, dark-eyed, desired.
No comments:
Post a Comment