Poem by the Swedish poet Frans Michael Franzén (1772-1847)

Champagnevinet

Drick! de förflyga de susande

                  Perlorna: Drick!

Skynda! Det ljufva, det ädla, det höga

                  Söker du fåfängt, se’n anden förgick.

Dåren, som fäste vid skummet sitt öga,

                  Vatten, blott vatten, på läpparne fick.

Njut! de försvinna, de tjusande

                  Stunderna: njut!

Ytterst förfinade, känslan och löjet

                  Reta och domna i samma minut.

Snappa i flykten behaget och nöjet:

                  Högst är raketen, i det han går ut.

Snar är på jorden den rusande

                  Glädjen, ack! snar.

Fångad af ynglingens spända förhoppning,

                  Än ur en drufva, förädlad och rar,

Än från en mun, lik en ros i sin knoppning,

                  Strax till sitt hem öfver molnen hon far.

Champagne wine

Drink! they soon vanish the fast-climbing

                  Strings of pearls, drink!

Quick now! The beautiful, noble, or lofty

                  Vainly you seek, once the spirit’s laid waste.

Mad is the man who on foam gazes oftly,

                  Water, just water is all he will taste.

Feast! they’re soon banished the spell-binding

                  Hours of joy, feast!

Feeling and laughter, refined beyond measure

                  At the same instant can rouse and benumb.

Catch in mid-flight all delight and all pleasure!

                  Rockets reach highest whilst their end is come.

Brief is on earth every mind-blinding

                  Gladness, ah! brief.

Captured by young man’s high hopes so full-blooded,

                  Now from a grape at its choicest and rare,

Now from a mouth like a rose that’s just budded,

                  Straight to its home o’er the clouds she’ll repair.