Thursday, 23 February 2012

Poem by the Swedish writer
Carl Snoilsky (1841-1903)


Gammalt porslin

En kung i Sachsen samlade porslin,
        Men samlingsvurmen blef en riktig sjuka.
        Han bytte bort till kungen i Berlin
        Sitt garde – tänk – mot en kinesisk kruka!

Femhundra man med sabel och karbin,
        Som preussarn visste att förträffligt bruka,
        I exercisen smidiga och mjuka,
        I krig en mur, tänk, mot – en blå terrin!

Femhundra man med hårpung och med puder!
        Slikt dårhusdåd allt vanvett öfverbjuder
        Från världens början – ja, så tycker ni.

Se’n bytet gjordes, har ett sekel svunnit:
        Femhundra tappra hjärtan brista hunnit,
        Den gamla krukan – hon står ännu bi.


Old china

A king in Saxony collected china,
        This untamed urge though threatened to derange.
        For with the Berlin king he went on to exchange
        His guards – well! – since a Chinese vase was finer.

Five hundred men who with carbine and sabre
        – Their use the Prussian knew quite by routine –
        At drill were smooth and stylish in their labour,
        In war a wall, well! – for a blue tureen.

Five hundred men with chignon and with powder!
        No madman’s act to heaven could cry louder
        Since time began – yes, you think this a fact.

A century has passed since this proceeding:
        Five hundred valiant hearts have ceased their beating,
        The vase in question – it is still intact.

No comments: