Gitarren
Jag är din farfars instrument.
Min sista sträng är borta.
Vill jag berätta vad som hänt,
så kommer jag till korta.
När jag var ung och hade ton
och det i gatan skymde,
låg som familjens nådehjon
jag inte här och skrymde.
Då smög din farfar sig åstad
med mig i sina armar.
Man lyddes till vår serenad
bak många fönsterkarmar.
Jag var en livlig och gesvind
musikens undersåte.
Nu bor jag ensam på din vind
bland skräp och gammal bråte.
The guitar
I am your grandpa’s instrument.
My one last string is broken.
To tell of my predicament
Needs words that can’t be spoken.
When my fine tone sang tunefully
and dusk came slowly sidling,
I did not out of charity
lie taking space here idling.
For then your grandpa roamed abroad,
me in his arms embracing.
Our serenades were much encored
behind each window casing.
With music as my king, my tone
was lively, not a mutter.
Now in your attic on my own
I live midst junk and clutter.
No comments:
Post a Comment