Wednesday 25 September 2024

Lars Gustafsson: 'Fantasier från ett järnvägsfönster'


 

Fantasier från ett järnvägsfönster

 

Det stilla, silverfärgade vattnet

i ålderdomliga dammar bortom Loirekanalen.

En gräsand flyger oförmodat upp

och försvinner in i den våta dimman.

 

På regnvåta stigar

som vi inte når

möter en pojke med ränsel

en liten flicka med mörka flätor.

Här börjar en av dessa romaner

som vi sedan aldrig skall återfinna

i bibliotekens hyllor.

 

I halmklädda kupor

sover vinterns bin.

Snart skall han överge henne.

Det vet hon inte än.

All tomhet har en doft av godhet.

 

*

 

Körsbärsträdet föll

en plötslig stormnatt

och när krona, stam och kvistar

delats upp och lagts åt sidan

lyste trädets sista bär

i gräset som de fallit.

De hade inget särskilt,

ingen speciell smak eller egenskap

Bara det att de var de sista.


 

Fantasies from a railway window

 

The still, silvery water

of ancient dams beyond the Loire Canal.

A mallard unexpectedly flies up

and disappears into the damp mist.

 

On rain-wet paths

that we do not reach

a boy with a knapsack meets

a young girl with dark plaits.

He one of those novels starts

that we will afterwards never find again

on the shelves of libraries. 

 

In straw-covered hives

the winter’s bees sleep.

Soon he will abandon her.

She does not know this yet.

All emptiness has a scent of goodness.

 

*

 

The cherry tree fell

one sudden stormy night.

and when top, trunk and branches

had been divided up and laid aside,

the tree’s last berries gleamed

in the grass as they had fallen.

They had nothing notable about them,

no special taste or attribute.

Only the fact they were the last.

 

(Valda skrifter 1, p. 454)

No comments: