Jag har mött min huldra i öknen en gång,
och skall minnas dess röst tills jag dör,
och eländigt jag nynnar min stammande sång
i all skapelsens gränslösa kör.
I once met my huldra* in tracts waste and bare,
and her voice will recall till I die,
and my stammering song is both paltry and spare
in creation’s vast chorusing cry.
*A huldra is a forest spirit that watched over the kilns of
charcoal burners, who left food for her in a special place
No comments:
Post a Comment