Gustaf Münch-Petersen: 'diktaren'

 

diktaren

 

nu vill jag berätta

för dig vad en diktare är:

han är dimman ytterst

på horisonten,

han är ryggen utav det,

som varit,

och hans panna är strimman som dröjer

på nattens gräns,

hans ögon äro ibland trötta

av att vänta efter det,

som han icke vet, om det finns,

och ibland äro de blinda

av en sol på andra sidan

dimman -

då gråter diktaren, tills

dimman har ryckt längre bort,

och väntandets ångest åter

svalkar hans svidande ögonlock -

diktaren är han, som

antingen är en dåre eller en vis,

han, som

varje timme väljer,

om han vill leva eller

alltid ha varit död –

 

 

the poet

 

now I want to tell

you what a poet is:

he is the mist at the farthest

edge of the horizon,

he is the ridge of

what has been,

and his brow is the streak lingering

on night’s border,

his eyes are sometimes tired

of waiting for what

he does not know if it exists,

and at times they are blinded

by a sun on the far side

of the mist –

then the poet weeps, until

the mist has shifted further away,

and the fear of waiting once more

cools his smarting eyelids –

the poet is one who

is either a madman or a wise man,

one who

every hour chooses

whether he wishes to live or

has always been dead –

This poem comes from the collection Solen finns, which the Danish poet Gustaf Münch-Petersen wrote in Swedish. A Danish translation of the collection exists. For more information, go to here.