Werner Aspenström: 'Svalor'

svalor 

Stanna du som sneddar över backen

med korgar i båda händerna! 

Stanna, säger jag, en liten stund,

inte längre än ett gult blad behöver

för att lossna och falla till marken.

Fyll dina korgar med aftonens svalsång

som droppar i luften,

droppar på den sjunkande solen,

droppar på koppartrådarna som ett regn, 

när det trevande närmar sig.

Fyll dina korgar med svalungarnas mjuka bröstdun,

deras tafatta vingar,

som flaxar som läderlappar

och ingenstans kommer.

Denna aftonskönhet bortom allt känt

dessa svalors vingspel och du och jag.

Vem vågar tro på solens återkomst?

Stanna, säger jag, en liten stund,

inte längre än ett gult blad behöver

för att lossna och falla till marken.

swallows 

Stay, you who are cutting across the hillside

with baskets in both of your hands! 

Stay, I say, a little while,

no longer than a yellow leaf needs

to loosen and fall to the ground.

Fill your baskets with the evening’s swallow song

that drips through the air,

drips on the setting sun,

drips on the copper wires like rain

when it tentatively approaches.

Fill your baskets with young swallows’ soft breast down,

their clumsy wings

that flap like bats

and get nowhere.

This evening beauty beyond all that’s known

these swallows’ wing-beats and you and I.

Who dares believe in the sun’s return?

Stay, I say, a little while,

no longer than a yellow leaf needs

to loosen and fall to the ground.