Dödgrävarn och en fjäril
Runtom är sommar med högt gräs
och tumlande skalbaggar.
Maskrosorna puffar sin vita rök
över de flagnande träkorsen.
Dödgrävarn borrar med spaden
sig djupare ner i sanden,
reder granrisbädden åt sin gäst.
Ingenting vet han om sommarens stund.
En fjäril fladdrar förbi
och fladdrar ånyo förbi
i pärlemordräkt.
Sakta reser han sig upp ur grottan,
känner med ens all jordens fägring
och smärta.
The sexton and a butterfly
All around is summer with its tall grass
and its tumbling beetles
The dandelions puff their white smoke
over the flaking wooden crosses.
With his spade the sexton bores
ever deeper into the sand,
arranges the sprays of spruce for his guest.
He knows nothing of summer’s transience.
A butterfly flutters past
and flutters past anew
in its mother-of-pearl apparel.
Slowly he raises himself from his dug-out,
suddenly senses all of earth’s loveliness
and pain.
More suggestive in Swedish – ‘dödgrävare’ is also the name of the ‘sexton beetle (Nicrophorus vespilloides)
’.Also reflected in the use of the verb ‘borra’, which means to bore or drill – hardly something one does with a spade.
No comments:
Post a Comment