Thursday, 5 January 2023

Lars ('Lucidor') Johansson (1638-74): 'Skulle jag sörja då wore jag tokot'

 


Skulle jag sörja då wore jag tokot

 

Skulle Jag sörja då wore Jag tokot

Fast än thet ginge mig aldrig så slätt/

Lyckan min kan fulla synas gå krokot/

Wackta på Tijden hon lär full gå rätt;

All Werlden älskar Ju hwad som är brokot/

Mången mått liwa som eij äter skrätt.

 

Olyckan wäxlar ju lijka med Lyckan/

Alt hwad Begynsel haer ändas en gång;

Druckin Mann hafwer eij allestädz hickan/

Lust föllier Gråten/ Gråt ändas i Sång;

Then som på Sanningan pekar med Stickan

Kan lel lätt falla frå Sanningens Spång.

 

Himmelens Dagg plär på Träna neerdugga/

Män så snart Jorden haer gi’et them nog Safft

At the kunn’ trossa Skyn/ hwem kan kullhugga

Samma/ när Yxen ens haer inte Skafft?

Mask-stungne kan man med Fingerna gnugga/

Mången troor wunnit hwad Endlycktan tafft.

 

Dy lät man Lyckan med Olyckan strijda

Intil Jag seer/ Hoo som winner för meij

Ingen mått Skiuß-Hästen alt för hårt rijda

Tröttar du honom/ förtreeter han deij;

Fast om een måste Förföllielse lijda

Modet blier fritt när som Kroppen är eij.

 

Dy skal mit Blodh ock Modh osörgse wara/

L a s s e rädz hwarken haat/ Afwund ell Twång/

Ingen tårß giöra mehr än han kan swara/

Rätt måst (troß Orätten) hafwa sin Gång/

Fly mäd Flijt hwem som kan slijk Olycks-Snara/

Fängsel giör Längsel när Lyckan är wrång.

 

Tänck min Wänn at Man fördenskull måt’ liwa

Lustig/ fast om thet är mot ens Behag/

Lyckan hon wandlar sig/ kan sällan bliwa/

Hwadan hon kom i gåhr/ går hon i Dag;

Dy haer Jag hoppet I lär een gång skriwa

At I olycklig är lustig som Jag.

 

 

I would be foolish to spend my life grieving

 

I would be foolish to spend my life grieving

Even when things went completely awry/

Fortune is subject to pitching and heaving/

Wait and she’ll right herself up by and by;

All the world finds what is motley most pleasing/

Many must live on coarse bread hard and dry.

 

Fortune, misfortune spend life alternating/

Every beginning must end before long:

Drunken men’s hiccups anon are abating/

Joy follows weeping/ tears give way to song;

He who with pointer the truth’s indicating

May from truth’s path find he’s falling headlong.

 

On all the trees heaven’s dew is descending/

But once the earth them with sap strongly stacks

Till they the sky defy/ who can be sending

All crashing down/ with no shaft to his axe?

Finger-rubbed worm-eaten trees soon start bending/

Many think won what they finally lack.

 

So let misfortune and fortune keep fighting

Till I can see/ Who will win or withdraw

No one a coach horse too hard should be riding

If you exhaust him/ he’ll then vex you sore;

Though persecution one must be abiding

Minds will be free when the body’s no more.

 

So shall my blood and my heart remain carefree/

At envy hate constraint/ L a s s e ne’er pales/

No one dares do more than his own fair share be/

Justice (despite all injustice) prevails/

Flee if you can from misfortune stay snare-free/

Prison means longing if fortune should fail.

 

Think my friend that one should therefore perforce be

Gay/though it might not one’s leaning convey/

Fortune is fickle/ unknown must her course be/

Yesterday’s guest/ may well leave you today;

So my hope is that you learn to endorse me

Write you are gay just like me come what may.


 

No comments: