Ebba Lindqvist: 'Hela hösten är jag besatt av lökar'

 

Hela hösten är jag besatt av lökar

 

Hela hösten är jag besatt av lökar.

Lökar jag måste sätta.

Lökar jag inte vill sätta.

Jag ser dem som vajande fält

av gula solar, då solen inte orkar —

som röda hjärtan,

då hjärtat inte orkar —

som blå himmel gömd i gräset,

då himlen inte orkar.

Lökarna orkar.

De bor i mina händer.

De slår rot i mina ögon.

Om natten drömmer jag

om en röd tulpan

med jordens svarta hjärta

inbränt i sin krona.

 

 

All autumn I am obsessed with bulbs

 

All autumn I am obsessed with bulbs.

Bulbs I must plant.

Bulbs I don’t want to plant.

I see them as a swaying field

of yellow suns when the sun’s not up to it –

as red hearts

when the heart’s not up to it –

as blue skies hidden in the grass

when the sky’s not up to it.

Bulbs are always up to it.

They dwell in my hands.

They take root in my eyes.

At night I dream of a red tulip

with the earth’s black heart

burnt into its corolla.