Nils Ferlin: 'Stjärnorna kvittar det lika'

 

 

Stjärnorna kvittar det lika

 

Man kan inte räkna dem alla

sägner och sånt man hör...

Det sägs att en stjärna ska falla

var gång när en människa dör.

 

Lyhörd i nätternas kyla

och vindarnas frusna musik

hundarna hörde jag yla,

som hundarna yla för lik,

 

änkorna hörde jag skrika

och barnen snyfta för bröd –

Stjärnorna kvittar det lika

om någon är född eller död.

 

 

Stars do not care even mildly

 

Don’t count on six out of seven,

legends and such may be lies...

It’s said that a star falls from heaven

each time here on earth someone dies.

 

Clearly through nights’ coldness straying

with winds’ music frozen anew

dogs in the dark I heard baying,

as dogs around corpses can do,

 

widows I heard wailing wildly

and children sobbing for bread –

Stars do not care even mildly

if someone is born or is dead.

 

 

Nils Ferlin: 'Fåfänglighet'

 

Fåfänglighet

 

Jag har klättrat på önskningens stege,

jag har klättrat så långt att jag vet

att den stegen är hög som en himmel

och djup som en evighet ...

 

Och mänskor ha gått på den stegen

i tusen och tusen år –

och ingen har visat dem vägen

var stegen står ...

 

Men alla som tvinga dess pinnar

de springa på glödande kol,

och aldrig i levande livet

de nå sitt mål ...

 

Jag har klättrat på önskningens stege,

jag har gått ett par fjät - så jag vet

att den stegen är hög som en himmel

och allt är fåfänglighet

 

 

Vanity

 

On the ladder of human desire

I have climbed up so far that I know

it’s as high as the heavens and higher

and deeper than deep below ...

 

And people have busily climbed there

for thousands and thousands of years –

and no one has helped them to find where

it upward rears ...

 

But all who its rungs would endeavour

they leap as on hot glowing coals

and here in this life they will never

attain their goals.

 

On the ladder of human desire

I have climbed a few steps – so I know

it’s as high as the heavens and higher

and vanity’s all there’s to show.

 

 

Nils Ferlin: 'När skönheten kom til byn' (revised version)

 

När skönheten kom till byn

 

När skönheten kom till byn då var klokheten där,

då hade de bara törne och galla.

Då sköto de efter henne med tusen gevär,

ty de voro ju så förklokade alla.

Då nändes de varken dans eller glädje och sång,

eller något som kunde vådeligt låta.

När skönheten kom till byn, om hon kom någon gång,

då ville de varken le eller gråta.

 

Ack, klokheten är en gubbe så framsynt och klok,

att rosor och akveleja förfrysa.

När byfolket hade lärt sej hans ABC-bok,

då upphörde deras ögon att lysa.

Hårt tyngde de sina spadar i åker och mull,

men fliten kom bara fliten till fromma.

De räknade sina kärvar för räkningens skull,

och hatade för ett skratt och en blomma.

 

En gång skall det vara sommar ha visorna tänkt,

en dag skall det tornas rymd över landen.

Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt,

men männskorna skola lyftas i anden.

Nu sitter de där och spindlar så smått och så grått,

och kritar för sina lador och hyllor.

En dag skall det varda sommar, har visorna spått,

men visorna äro klena sibyllor.

 

 

When beauty came into town

 

When beauty came into town it found cleverness there

then thorns and sheer spite did blight their endeavour.

Then they with their thousand guns aimed and shot straight at her,

for they all feared the worst as they were so clever. 

Then none felt at all like dancing or gladness and song,

or something that might perhaps smack of danger.

When beauty came into town – if she did come along,

they neither would laugh nor cry at this stranger.

 

A wily old man is cleverness, shrewd and so wise

that roses and columbines freeze and perish.

When town-folk had learnt his ABC book, from their eyes

the gleam disappeared they’d once sought to cherish.

With spades did they toil and dig in the soil and the field,

though nothing but zeal did zeal then empower.

They counted their sheaves for counting’s sake – not for the yield,

and hated for a mere laugh or a flower.

 

At some point it will be summer, the songs have implied,

one day over every land space will tower.

A great deal will then be crushed that has shone far and wide.

but mind-raising is humanity’s dower.

Now there they now weave small webs out of grey clinging thread,

and pay for their barns and shelves all on credit.

At some point it will be summer, the songs have foresaid,

though songs, frail sybillas, time can well edit.

 

 

Nils Ferlin: 'I livets villervalla'

 

I livets villervalla

 

I livets villervalla

vi gå på skilda håll.

Vi mötas och vi spela

vår roll –

 

Vi dölja våra tankar,

vi dölja våra sår

och vårt hjärta som bankar

och slår –

 

Vi haka våra skyltar

vår morgon på vår grind

och prata om väder

och vind-

 

I livets villervalla

så nära vi gå-

men så fjärran från varandra

ändå.

 

 

In all life’s hurly-burly

 

In all life’s hurly-burly

we go our separate ways.

We meet and play the roles that

one plays –

 

We keep our thoughts well-buried,

conceal our wounds anew

and beating hearts keep well out

of view –

 

We hang our signs each morning

out on our garden gate

and talk about the weather

of late –

 

In all life’s hurly-burly

we’re close as can be –

yet miles apart to such a

degree.

 

 

Nils Ferlin: 'Grubbel'

 

Grubbel

 

Det är så erbarmligt lite

en människa kan forstå.

Man skulle ej grubbla och tänka

men tänker och grubblar ändå.

Och dagarna fogas till veckor,

veckorna fogas till år.

Man skulle ej snärjas av grubbel

så hastigt som livet går.

 

 

Brooding

 

There is so woefully little

a human can comprehend.

One should avoid brooding and thinking

yet thinks and broods quite without end.

And days become weeks ere one knows it,

those weeks before long become years.

One shouldn’t let brooding ensnare one

since life so fast disappears.

 

 

Nils Ferlin: 'Som nu'

 

Som nu –

 

Jag också ville väl andra

och ljusare stigar att gå —

andra stigar att vandra

förrn mörknaden faller på.

 

Jag också — skulle man tycka,

kunde väl finna en bro

som leder — om inte till lycka

så bara till vardagsro.

 

Jag också kunde väl hitta

ett ärende — likasom du.

Det blir lite tradigt att sitta

och stirra tillbaks — Som nu.

 

 

As now –

 

I too might paths simply other

and lighter prefer to explore –

take them one after another

before darkness shuts the door.

 

I too might surely succeed in

a bridge being able to find

that, though not to joy, might lead in

to everyday peace of mind.

 

I too might start undertaking

some mission – as you have – somehow:

It all gets a bit deflating

to sit staring back – As now.

Nils Ferlin: 'Cogito ergo sum'

 

Cogito ergo sum

 

En slända lever blott en dag.

Jag lever något längre, jag.

 

Vem tippar tid som förestår:

Kanhända blir jag hundra år!

 

Men lika naken som jag kom

till varat ska jag vända om.

 

Till vad? – Till det som inte är. 

Ack, många vänner har jag där.

 

Dock vet jag inte hur det blev

för dem. De skriver inga brev.

 

Betynger ingen låda gul

ej ens till nyår eller jul.

 

De döda tiger med sin död. 

Vi håller upp vårt liv som stöd.

 

Jag ser en lam – han sitter still

och tänker alltså är jag till.

 

Men sländan då – sen frågar jag, 

som blott är till en enda dag:

 

hon tänker ej. – Kanhända finns

hon endast i mitt ögas lins?

 

 

Cogito ergo sum

 

A dragonfly lives but a day.

I have a slightly longer stay.

 

Who’ll bet when my time disappears:

Maybe I’ll live a hundred years!

 

But just as naked as I came

I’ll end as has-been just the same.

 

As what? – As what’s but empty air.

Ah, friends a-plenty I have there.

 

Though I don’t know how things did end

for them. No letters do they send.

 

No card weighs down my mail box here

at Christmastide or the New Year.

 

The dead their death do not report.

We hold our lives up as support.

 

I see one that still feebly sits

and therefore thinks that he exists.

 

The dragonfly though, I inquire,

which after one day will expire:

 

it does not think. – It lives maybe

in my eye’s lens exclusively?

 

 

Nils Ferlin: 'Nu sover Sorg'

 

NU SOVER SORG

 

Nu sover Sorg och nu sover Skratt

och alla stjärnorna sova.

Men jag som vakat så mången natt

har ingen längtan att sova.

 

Jag måste vänta en stund och se

om inte något ska hända,

om inte någonting stort vill ske

förr’n natten lupit till ända.

 

 

NOW SORROW’S SLEEPING

 

Now Sorrow’s sleeping and Laughter too

and all the stars they are sleeping.

But I, awake many whole nights through,

have no desire to be sleeping.

 

I must wait here now attentively

so nothing catches me napping,

so nothing big happens I don’t see

before the night’s done its lapping.

 

Nils Ferlin. 'Löpsedel'

 

LÖPSEDEL

 

Se, här är det en som förskingrat,

och här är det en som dränkt sej

och här är det en som slingrat

sej undan lagen och hängt sej!

 

Och här är det senaste mordet:

mördarens kniv är funnen!

Den var lite rostig i bladet

och hittades nere i brunnen.

 

Och kniven är fotograferad

och mördaren och fiskalen.

Fiskalen är djupt chockerad

och mördaren troligtvis galen.

 

Och mördarens mor hon gråter

- Det kunde man nästan tänka!

en mördare är hennes ende son.

Och hon är änka.

 

 

NEWS POSTER

 

Look, here’s one who’s spent people’s money

and here’s one who’s drowned himself after,

and here’s one the law found too cunning

who’s strung himself up from a rafter!

 

And here is the most recent murder:

the killer’s own knife’s been recovered!

Some rust on the blade since it further

deep down in a well was discovered.

 

A shot of the knife has been taken

the killer as well as the lawman.

The lawman is visibly shaken

the killer seems more than abnormal.

 

The killer’s poor mother is weeping –

with him as her only kiddo!

That really is almost in keeping –

with her a widow.

 

Nils Ferlin: 'Nasarevalsen'

 

Nasarevalsen

 

En bonde har sin jord

och en skräddare sitt bord,

men en nasare han äger

inte mycket mer än ord.

En stackare han är,

men med papper och kuvär

han bugar sej så lusteligt

för flickan som är kär.

 

Med snaran en bit ifrån halsen

och bylingen fram och bakut

han valsar i nasarevalsen

där turerna aldrig ta slut.

Han vet att det handlas i minsta minut

av en som ser bakom och tilltafsad ut,

så: hoppla i nasarevalsen

med bylingen fram och bakut!

 

Det finns så många ting

inom jordelivets ring

som tankarna kan fladdra

som fladdermöss omkring:

Den ene ska bli gödd

och den andre bli förödd,

och det bästa vore, kanske,

att man aldrig blivit född.

 

Med snaran en bit ifrån halsen

och bylingen fram och bakut

man valsar i nasarevalsen

tills lagret och hostan tar slut.

Då kommer herr Död någon mild liten kväll.

— Varsågod och stig in i mitt ungkarlshotell

och lösna på snaran kring halsen:

den drog sej ihop i en knut.

 

 

 

The peddler’s wild waltz

 

A farmer has his land

and a tailor thread in hand,

but a peddler he has hardly

more than words at his command.

A poor chap he may be

but with fancy stationery

before the lovesick girl he makes

a sweeping bow with glee.

 

The noose at his neck almost scorching,

with cops both before and behind,

the peddler’s wild waltz see him waltzing

with never a chance to unwind.

He knows that swift action can come on the sly

if one should look backwards and seem all awry,

so: giddyup, keep up the waltzing

with cops both before and behind!

 

There are many things that thrive

in the ring of earthly life

about which thoughts keep flitting

like bats that dip and dive:

The first man’s fed on corn

the second’s left forlorn

and the best thing would perhaps be

that one never had been born.

 

The noose at his neck almost scorching,

with cops both behind and before,

the peddler’s wild waltz see him waltzing

till stores and his cough are no more.

One calm evening, though, Mr Death will come by 

– Time to enter my bachelors’ lodge, don’t be shy,

and loosen the noose that constricts you:

the knot tightened under your jaw.