En Sommardag
Jag ser på en man som metar.
Han fingrar en ivrig mask,
som han långsamt på kroken smetar.
Och så kastar han ut med ett plask.
Fast en påflugen snorgerspinne
kan förvända hans drag ett slag
har nog mannen ett hovsamt sinne.
Och det är en sån vacker dag.
Det är sol, det är måsar som fladdra
och båtar med människor i
som ler mot varandra och pladdra
— och det är inte helt ironi
att man finner det skönt för stunden
och minns vad de goda lär:
att människobarnet i grunden
vill inte en mask förnär.
A summer day
I’m watching a man who’s angling.
He fingers a wriggling worm
that calmly he hooks and has dangling.
He casts – there’s a splash, one last squirm.
Though a ruffe with tiresome insistence
for a while tugs his line astray,
the man little minds its persistence.
And it is such a lovely day.
There is sun, there are sea gulls that flutter
and boats full of people quite gay
who laugh at the nothings they utter –
and the irony’s hardly cliché
that one finds it all so delightful
and recalls what good folk affirm:
that deep down no human is spiteful
and never would harm a worm.
No comments:
Post a Comment