Prunus padus (hägg/bird cherry) |
DÅ VORO BOKARNA LJUSA
Då voro bokarna ljusa, då var ån af
simmande hvit ranunkels öar sållad,
ljus sin krona häggen gungade här där
gosse jag vandrat. —
Tyst det regnar. Himlen hänger lågt på
glesa kronor. En hvissling; tåget sätter
åter i gång. Mot sakta mörknande kväll jag
färdas vänlös.
THEN THE BEECHES WERE LIGHT
Then the beeches were light, then isles of
floating marsh buttercups riddled the river,
light its crown the bird-cherry swayed here where
I roamed as a boy. –
Soundless the rain. The sky hangs low over
sparse tree-tops. A whistle: the train starts to
move on again. Toward slowly darkening evening I
journey friendless.
No comments:
Post a Comment