SVINDLANDE LANDSKAP
Hur skall de levande tala till de levande?
Vilka ord kan jag rikta till dig som jag älskar
annat än tystnaden eller de många frågornas
slintande knivar
medan det som skulle sägas
ligger outtalat kvar på stranden
som en snäcka?
Alltmera sällan översköljd av havets vågor
men sandens vågor bär oss in mot öknen.
Vad är det som bör sägas?
I vilken färg kan det skildras?
I ingen färg.
Med inga jämförelser. Eftersom
det bofasta aldrig kan spegla det overkliga.
Även vinden vore hjälplös utan vågor eller träd
eller åtminstone en fågel
som kastas mot molnen.
Därmed är vinden räddad.
Finns det någon här som säljer vågor eller träd?
Vilken underlig tystnad.
Ingen anmäler sig
fastän dagarna går.
Och du min älskade med mörka ögon
i vilken grotta kan jag föra dig in
här i det svindlande landskapet
hur skall de levande tala till de levande?
DIZZYING LANDSCAPE
How are the living to speak to the living?
What words can I utter to you whom I love
other than silence or the glancing knives
of all the questions
while that which was to be said
lies unspoken behind on the shore
like a shell?
Washed over increasingly rarely by the sea’s waves
though the sand’s waves bore us in towards the desert.
What is there that ought to be said?
In what colour can it be portrayed?
In no colour.
With no comparisons. Since
what is settled can never reflect the unreal.
Even the wind would be helpless without waves or trees
or at least a bird
that is flung towards the clouds.
That is the wind’s salvation.
Is there anyone here who sells waves or trees?
What a strange silence.
No one appears on the scene
although the days are passing.
And you my beloved with dark eyes
into what cave can I lead you
here in the dizzying landscape
how are the living to speak to the living?
No comments:
Post a Comment