GÖLEN
Grå speglar grått.
Finns inte vitt mer,
mitt mer.
Över mig gråfåglar,
gråbukar,
trasiga vingar.
Kring mig makligt gående
sjukfolk, lerfolk,
gipshundar.
Finns inte ny
måne, stjärnor,
finns bara dy.
Resten av ljusfesten
åt grodorna upp.
Finns inte guldkarpar mer,
finns inte gråt.
Vore jag klarögd
skulle jag sörja.
THE POOL
Grey reflects grey.
There’s no more white.
no more mine.
Above me greybirds,
greybellies,
tattered wings.
Around me leisurely walking
sick folk, clay folk,
plaster dogs.
There’s no new
moon, stars,
there’s only sludge.
The remains of the light show
the frogs devoured.
There’s no more golden carp,
no more tears.
I would be clear-eyed
to spend my life grieving.
The last two lines are a clear echo of the first two of a very famous Swedish poem by Lucidor (1638-74). Available in English translation here.
No comments:
Post a Comment