Carl David af Wirsén (1842-1912)

There is no getting round this gem of Wirsén. It did not originally have only the three verses now sung. The hymn has become very popular in a Danish version (five verses) that is excellent as such, but changes the mood of the original Swedish hymn considerably. But it does say 'efter Wirsén' = based on. You can find it here

En vänlig grönskas rika dräkt

har smyckat dal och ängar.

Nu smeker vindens ljumma fläkt

de fagra örtesängar.

Och solens ljus

och lundens sus

och vågens sorl bland viden

förkunna sommartiden.

Sin lycka och sin sommarro

de yra fåglar prisa.

Ur skogens snår, ur stilla bo

framklingar deras visa.

En hymn går opp

av fröjd och hopp

från deras glada kväden,

från blommorna och träden.

Men du, o Gud som gör vår Jord

så skön i sommarns stunder:

Giv att jag aktar främst ditt ord

och dina nådesunder.

Allt kött är hö

och blomstren dö

och tiden allt fördriver,

blott Herrens ord förbliver.

Allt kött är hö, allt flyktar här

och snart förvissna gräsen.

Hos dig allena, Herre, är

ett oförgängligt väsen.

Min ande giv

det nya liv,

som aldrig skall förblomma,

fast äng och fält stå tomma.

Då må förblekna sommarns glans

och vissna allt fåfängligt;

min vän är min och jag är hans,

vårt band är oförgängligt.

I paradis

han huld och vis,

mig sist skall omplantera,

där inget vissnar mera.

A rich, fine robe of pleasant green

has decked both dale and meadow.

Now wafting breezes warm and preen

each flowerbed fair and hedgerow.

Sun’s light on high

and wood-grove’s sigh,

midst willows waves’ soft thrumming

now tell of summer’s coming.

Their happiness and summer rest

the giddy birds are praising.

From woodland brush, from quiet nest

their joyful song they’re raising.

A hymn mounts high

to reach the sky

from blissful throats now blending,

from flowers and trees ascending.

But Thou, Oh God, who makest earth

so beautiful in summer:

Grant in Thy word I find most worth,

Thy mercies without number.

All flesh is grass

and flowers shall pass

and time all life can sever –

God’s word though lasts for ever.

All flesh is grass, and life is short

and soon the grasses perish.

With you alone, Lord, death I thwart

and lasting life can cherish.

My spirit plant

and new life grant

whose blooming knows no ending

when winter’s hold’s unbending.

For soon will summer’s glory pine,

and all that’s vain will wither;

my friend is his and he is mine,

our bond will last for ever.

In paradise

he, kind and wise,

will one day see me planted

where life eternal’s granted.