Monday, 29 June 2020

Georg Stiernhielm (1598-1672)

A sudden leap back in time. For no other reason than this is one of my favourite poems in Swedish. For native Swedes - try reading it aloud!

                             Emblema Authoris


           Bombyx ovo suo textili exiliens alis auctus.

           Pascitur hic folijs deformis; serica reddens,
           Immoritur telæ: UT PULCHRIOR EXILIAT.


                                           Kling-Dicht
           På  Authoris Sinn-beläte, En Silkes-matk.


Hålt stilla mitt Förnuft;  tig sachtelig besinna/
           Hwad thetta wara må! du sijr här en Figur/
           En vsel naken kropp/ en Matk/ ett Creatur/
Som ingen skapnad har; ther intet är til finna
Som ögat lyster see. Men märck; här ligger inna/
           Meer än en tänckia kan; en nyttig/ ädel/ pur/
           En sälsam/ underlig af Gud beredd Natur:
En Matk/ theß Spijs är Blad/ theß ijd är artigt spinna;
Theß Spona Silkes-tråd;  theß wärck och wäf är Sijden.
           Af Blad gör han en Skatt;  til theß han toom och mager/
           Inwicklat in-dör i sin wäf/ och lijfwet stäcker.
Men sij! En ny Figur med Wingar prydd/ med tijden/
           Här kommer fram igen/ vpqwickter/ fin och fager:
           En lijflig Sool/ hans Siäl med kraft/ en gång/ vpwäcker.


                             Emblema Authoris


           Bombyx ovo suo textili exiliens alis auctus.

           Pascitur hic folijs deformis; serica reddens,
           Immoritur telæ: UT PULCHRIOR EXILIAT.

                                           Sound-poem
           On the emblem of the writer – a silk-worm


My reason stay awhile, reflect ere you propound
           what this perhaps may be. What you see here’s a figure,
           a paltry naked hulk, a silk-worm, a mere creature
without appearance and where nothing can be found
designed to please the eye. Yet note: there lies within
           more than a mind can grasp, a useful, fine, pure nature
           of rare and curious kind in each God-given feature:
a worm whose food is leaves, whose sole delight to spin,
whose spun thread, toil and web on silk are all inclined.
           Of leaves it treasure makes, till empty, thin and abject,
           cocooned within its web its own life it then takes.
But look, a brand-new figure, graced with wings fine-lined,
           in time will re-emerge, refreshed and fair of aspect,
           once a vivacious sun its soul now re-awakes.



No comments: