Pär Lagerkvist: 'Vem gick förbi min barndoms fönster'

 

Vem gick förbi min barndoms fönster

 

Vem gick förbi min barndoms fönster

och andades på det,

vem gick förbi i den djupa barndomsnatten,

som ännu inte har några stjärnor.

 

Med sitt finger gjorde han ett tecken på rutan,

på den immiga rutan,

med det mjuka av sitt finger

och gick vidare i sina tankar.

Lämnade mig övergiven

för evigt

 

Hur skulle jag tyda tecknet,

tecknet i imman efter hans andedräkt.

Det stod kvar en stund, men inte tillräckligt länge

för att jag skulle kunna tyda det.

Evigheters evighet skulle inte ha räckt till för att tyda det.

 

När jag steg upp på morgonen var rutan alldeles klar

Och jag såg bara världen som den är.

Allt var mig så främmande i den

och min själ var full av ensamhet och ängslan bakom rutan.

 

Vem gick förbi,

förbi i den djupa barndomsnatten

och lämnade mig övergiven

för evigt.

 

 

Who walked past my childhood window

 

Who walked past my childhood window

and breathed upon it,

who walked past in the depths of childhood night

that as yet does not have any stars.

 

With his finger he made a sign on the pane,

on the breath-misted pane,

with the soft part of his finger

and walked on in his thoughts.

Left me abandoned

for ever

 

How was I to interpret the sign,

made in the mist that was caused by his breath.

It remained for a while, though not long enough

for me to be able to read it.

An eternity of eternities would not have sufficed to read it.

 

When I arose in the morning the pane was quite clear

and I could only see the world as it is.

All seemed so alien in it to me

and my soul was lonesome and fearful behind the pane.

 

Who walked past,

past in the depths of childhood night

and left me abandoned

for ever.