Dan Andersson: 'Hemlängtan'

Hemlängtan

Jag är trött, jag är led på fabriken,

jag vill hem till jordhöljt bo,

till min koja vid Blodstensmyren,

i de gröna gömmenas ro.

Jag vill leva på bröd och vatten,

om jag endast strax får byta

allt gasljus och larm mot natten

där timmarna tysta flyta.

Jag vill hem till dalen vid Pajso,

till det gräsiga kärret vid So,

där skogarna murgrönsmörka

stå i ring kring mossig mo,

där starrgräs i ånga växer

vid källor som aldrig sina

och där växter väva i jorden

sina rötter silkesfina.

Jag vill hem till dalen vid Kango

där ljungen står brinnande röd

som ett trots i flammande lågor

framför höstens hotande död -

där fjärilar, färggrant glada

på mjöliga vingar sväva

och tunga, sjungande humlor

i den svällande myllan gräva.

Jag vill hem till det fattiga folket

som svettas i somrarnas glöd,

som vakar i bittra nätter

i envig mot köld och nöd. -

Jag vill dit där molnen gå tunga

under skyn där stjärnor skina,

och där obygdsforsarna sjunga

i takt med visorna mina.

Homesickness

I am tired, sick of factory’s treadmill,

I long home to my sod-roofed nest,

to my cabin by Bloodstone’s marshland,

in its lush-green hideaways’ rest.

I will live on just bread and water,

if allowed to quit this instant

all gaslight and noise for nighttime

where hours flow past calm and distant.

I long home to dales close to Pajso,

to the grass-covered marsh close to So,

where trees clad in dark-green ivy

stand in sand where mosses grow,

where sedge-grass can thrive in vapour

near sources that always nourish

and where plants weave silky-fine root nets

down in soil in which they flourish.

I long home to dales close to Kango

where heather stands flaringly red

defiantly blazing and flaming

at the autumn’s imminent death  –-

where garish butterflies gladly

on powdery wings are ruffling

and heavy bumblebees, droning,

in the swelling soil are scuffling.

I long home to the poor common people

that sweat in the hot summer days,

can’t sleep in the chill of winter

must battle life’s long malaise. –

I would be where clouds lumber slowly

under skies where stars are gleaming,

and with backwood waterfalls singing

in time with my songs’ quiet streaming.