På nyårsdagen 1838
Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav,
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! så är hans ödes bud,
och i djupet bor som uti himlen Gud.
On New Year’s Day 1838
His vessel frail, the lonely seaman dares
to venture out upon the mighty wave,
the firmament of stars above him flares,
beneath him the dread roaring of his grave.
His destiny’s behest is: Onward ply!
and God dwells in the depths as in the sky.
No comments:
Post a Comment