Nils Ferlin: 'I stolta städer –'

 

I stolta städer –

 

Vilse jag sprang bland träden dem aldrig en yxa slog,

hörde ångestens vita fågel skrika i kärrig skog.

Det var långt före Abrahams offer och långt innan Sara log.

 

Vilse jag sprang bland träden där ödleögonen brann.

Nu går jag i stolta städer och halkar så gott jag kan,

i stolta skrikiga städer som civiliserad man. 

 

En hatt har jag köpt — och en krage, och böcker har jag en gros.

Där står det om allt som jag fordom — i skogen, ej kunde förstå,

om himmelens blixt och dunder, om rötter och blad och strå.

 

Och böckerna mina är vackra — med bilder och konterfej,

men världsrymdens minsta under, begriper jag ändå ej.

Böckerna mina är vackra, men intet säja de mej.

 

Frågande står jag för molnen — en liten, spörjande man

långt från de djupa skogar dit aldrig en tanke hann,

där ädelstenarna föddes och ödleögonen brann.

 

Vilse jag sprang i världen i tusen och tusen mil;

nu går jag i stolta städer och åker i buss och bil

mens skrattet slår som en bjällra och skräcken skär som en fil.

 

Jo: Freud har jag läst och Adler. — Och Biblia läste jag med.

Men ångestens vita fågel lyfter på vinge bred

och skriker som förr kring kärren där mastodonterna stred.

 

Du ångestens vita fågel — hvi håller du aldrig fred?

 

 

In prideful cities –

 

Lost among trees I bounded which never an axe had struck,

the white bird of fear heard screeching in forests of swampy muck.

It was long before Abraham’s sacrifice, or Sarah’s change of luck.

 

Lost among trees I bounded under lizard eyes’ burning scan.

I now walk in prideful cities and slide around best I can

in prideful shrill-screaming cities, a so-called civilised man.

 

I’ve purchased a hat – and a collar, and books I have by the score.

They contain all that which in the forests my mind refused to store,

with lightning and claps of thunder, with rats and with leaves and straw.

 

The books that I own are handsome – with pictures and portraits too,

of the tiniest cosmic miracles though I haven’t got a clue.

The books that I own are handsome – but nothing add to my view.

 

With questions I face the clouds – an inquiring little man,

far from the depths of forests which every thought did ban,

where lizards’ eyes would glow and scare and gems their life began.

 

Lost in the world I bounded, a million million strides;

I now walk in prideful cities, and with bus and car take rides

while laughter whirrs like a rattle and fright shreds up my insides.

 

Yes: Freud I have read and Adler. — And Biblia too what’s more.

But the white bird of fear has spread its wings and upwards starts to soar

and screeches again round the swamp where the mastodons waged war.

 

You white bird of fear – why is it making peace you so deplore?