Dikter 1895 |
Min lycka
Min lycka varade så kort
och blef mig icke trogen;
flyttfågel var hon och flög bort
om natten öfver skogen.
Men ej som andra fåglar fler
hon vände hem ur verlden,
Hon var den svalan, som föll ner
och drunknade på färden.
My joy
My joy was brief, refused to stay
and proved an untrue lover;
A migrant bird, she flew away
o’er woods in nighttime cover.
But unlike swallows outward bound
that always will come homing,
She was the one that fell and drowned
and never more went roaming.
No comments:
Post a Comment