Långa, tunga kvällar I
Långa tunga kvällar
I de tomma rummen gå;
Över mattor, över fällar,
Över tiljor går det på.
Djur i bur han vandrar, vänder
Vänder, vandrar, står ej still;
Möblerna en blick han sänder,
Han dem känner utantill.
Kungsstoln köpt åt husets drottning
Ledig står vid salens bord;
Andra stolar som vid brottning
Två och två tycks byta ord.
Stora flygeln svart och sluten –
Det är rummets sarkofag –
Klockan knäpper, och förfluten
Är i en sekund en dag.
Tystnan står i tomma salen
Blandar sig med mörkret hop,
Omkring lampan dansar malen –
Och nu hörs ett litet rop;
Tycktes komma ifrån bordet
Husets matbord utav ek,
Och han lyss; ty där är ordet
Fritt, och tankars skälmska lek – – –
Sorl och glam av vänner, fränder,
Ljusens fladder, vinets rus,
Ur de glas med gyllne ränder –
Lustigt liv i öde hus – – –
Ljusen släckas, skymning sänker
Sig från taket som en sky;
Tystnan allt i mörker dränker
Skuggorna i vråar fly. –
Långa, långa tunga kvällen
Vandrarn genom rummen går
Golvet syns på sina ställen
Slitet upp av vandrarns spår.
For the entire poem, go to here:
Drawn-out, heavy evenings I
Drawn-out heavy evenings
Through the empty rooms now slide;
Over carpets, over sheepskins,
Over floor planks slowly glide.
Beast in cage he’s erring, turning
Turning, erring, stop and start;
Furniture his eyes scarce searching,
As he knows each piece by heart.
Throne chair for the house queen purchased
Empty at the table stands;
Other chairs like wrestlers pair-faced,
As if words were changing hands.
Grand piano, black and lid-fast –
Like some huge tomb on display –
Clock when snapping makes the whole past
In a second fill a day.
Silence in the blank room squatting
With the darkness grows quite blurred
Round the lamp the moth is flopping –
And a little cry’s now heard;
Seemingly came from the table,
Dining table made of oak,
And he listens: there one’s able
To speak freely, prank and joke – – –
Friends’ and kinfolk’s buzz and babbling
Candles’ flutter, wine’s swift tizz
From the gold-rimmed glasses bubbling –
Playful life where no life is – – –
Candles gut, the twilight’s sinking
From the roof like some large cloud;
Silence everything is inking,
Shadows into corners crowd. –
All the drawn-out heavy evening
Through the rooms the wanderer tacks,
Here and there the floor’s uneven
From the wanderer’s endless tracks.
No comments:
Post a Comment