Harmänniskan
Allt oftare tänker jag på hararna
hur de flyr över fälten
och när jag tänker på hararna
tänker jag också på människorna
hur de flyr över fälten.
När plågan når dem
skriker de gällt och är däri lika
men människa jagar människa
och är däri olik haren.
Jag som är harmänniska och människohare
jag vittnar endast om det jag själv sett
men dessutom har jag
i viss mån en oklar tro:
jag tror på harens utstående ögon
jag tror på harens bakben
som också är människans.
The hare-human
All the more often I think of hares
how they flee across open spaces
and when I think of hares
I also think of humans
how they flee across open spaces.
When the affliction strikes them
they shriek shrilly and are like each other
but humans hunt humans
and in this are unlike the hare.
I who am a hare-human and a human-hare
only testify to what I myself have seen
but in addition I have
to a certain extent an unclear belief:
I believe in the hare’s protruding eyes
I believe in the hare’s rear legs
that are also those of humans
No comments:
Post a Comment