Magdalena
Du tvättade hans skjorta
och slet med svett och sot,
Magdalena, då du lämnat
dina gränder.
Säg var det för din ånger
och för dina synders bot,
eller hade du blott verksamma
små händer.
Han var väl ingen skönhet
och du var ingen vår.
Edra öden var ej svåra
att förena.
Och aldrig lyste sminket mer
från munnens röda sår
– men du stoppade hans strumpor,
Magdalena.
Magdalena
You washed his shirt each Monday
and toiled with sweat and soot,
Magdalena, when you’d parted
from your alley.
Tell me, was if from remorse or
maybe penance for your sins,
or were your hands the type that could
not dally?
He hardly classed as handsome
and spring chicken you were not.
So to share your lives could hardly
have been plainer.
And never did your make-up gleam
from mouth’s wound any more –
but his socks you went on darning,
Magdalena.
No comments:
Post a Comment