Orfeus
Jag förvandlar ormarna till änglar.
Höjen edra huvuden! Resen er på stjärten!
En sekund… och ingen väser mer.
Sälla ligga de vid mina fötter
drömbetagna, kyssande min mantels fåll.
Jag rör vid lyran. Det går en vind över jorden
sakta, högtidligt, i tårar
kyssande skönhetens livlösa,
marmorvita statyer på munnen
att de slå upp sina ögon.
Jag är Orfeus. Jag kan sjunga hur jag vill.
Mig är allt förlåtligt.
Tiger, panter, puma följa mina steg
till min klippas häll i skogen.
Orpheus
I transform the serpents into angels.
Lift up your heads! Rise up on your tails!
A second… and the hissing is quite gone.
Blissful, they lie at my feet
dream-enchanted, kissing the hem of my cloak.
I strum my lyre. A wind passes over the earth
gently, solemnly, in tears
kissing beauty’s lifeless,
marble-white statues on the lips
so that they open their eyes.
I am Orpheus. I can sing as the fancy takes me.
For me everything is pardonable.
Tiger, panther, puma follow my steps
to my outcrop of rock in the forest.
No comments:
Post a Comment