Landskapet kunde vara en bombhärjad katedral.
Endast lodräta murar kvar.
Pelare, inga bågar.
Inga fästen för vilsna gräsfrön,
ännu mindre för fågelbon.
Stenvägg tiger mot stenvägg.
Deras enda beröring
är en glädjelös lek –
stundom spelar de boll
med ett stympat, förfluget anrop,
nej bara ett rop, ett eko —
fram och tillbaka, fram och tillbaka,
hur många gånger som helst:
eleison eleison eleison eleison.
The landscape could be a bomb-ravaged cathedral.
Only perpendicular walls remain.
Columns, no arches.
No holds for straying grass seeds,
even less for bird’s nests.
Their only contact
is a joyless game –
sometimes they play ball
with a garbled, random invocation,
no just a call, an echo –
back and forth, back and forth,
a countless number of times:
eleison eleison eleison eleison.
No comments:
Post a Comment