 |
Lärkan, den första, hon som ska frysa ihjäl i natt,
slungar sig hängivet upp i kyligt lysande himlar,
drillande, drillande.
Meningslöst. Meningsfullt.
Mening och mening ... O du sjungande mångbesjungna
dödsdömda avundsvärda! Aldrig hinner vi dit!
Tusen och tusen år kunde inte lära oss detta!
The lark, the first, she who will freeze to death tonight,
flings herself avidly up into coolly gleaming skies,
chittering, chittering.
Meaninglessly. Meaningfully.
Meaning and meaning… O you sweet-trilling, eulogised
doomed and enviable bird! This we never can match!
Many thousands of years could not teach us how!
No comments:
Post a Comment